En stor elogè för er som är lärare idag!

Ja det tycker jag faktiskt. Jag brukar när jag har tid, besöka mina barn i skolan. Och jag frågar mig igen, hur orkar ni? Ni är i mina ögon berundransvärda, ni lärare. Läraren kan alltså säga till ett barn, att tex sluta gunga på stolen, läraren säger det 1 gång, han/hon säger det 2 ggr, 3 ggr, 4 ggr. Fortfarande förstår alltså inte barnet att det inte får gunga på stolen. Detta visar sig igen senare, för om ungefär 5 minuter så gungas det igen. Det tisslas och tasslas och jag får ju säga, att ljud nivån kan vara ganska så hög i mellan varven. Var någonstans hämtar ni ny kraft?